I rörelse - Karin Boye

ur diktsamlingen "Härdarna".

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening med vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boyes dikt I rörelse från samlingen Härdarna (1927) har kommit att bli en av hennes mest kända, förmodligen den mest kända jämte dikten Javisst gör det ont.

När diktsamlingen i vilken I rörelse ingår publiceras är Karin Boye 27 år gammal. Hon började skriva i studentrörelsen Clartés tidning året innan. Oavsett om man vill fästa vikt i första hand vid politisk rörelse, eller hellre vid personlig sådan, finns sökarens perspektiv i dikten. I det oändligt stora äventyret, livet, finns mål och mening men framför allt livet självt med ständigt nya dagar och möjligheter. 

Boyes dikter är enkla. I rörelse är inget undantag, tvärtom. Dikten har ett direkt tilltal och använder lättförståeliga metaforer och slutrim, den är kärnfull. Rytmen i dikten passar väl för den känsla som skildras. En av att vara i ständig förvandling och att söka efter en mening i tillvaron men framför allt av att leva. Boye använder symboler och bilder för att uttrycka människans strävan efter självförverkligande och upplevelsen av att vara en del av en större kosmisk ordning. Hon har redan tidigare använt kristna motiv och symbolspråk i sitt diktande. 

Vid tiden för dess publicering har existentialfilosofin redan under några decennier varit ett tydligt inslag i kulturlivet (den filosofiska inriktning som vi idag benämner existentialism hänför sig dock snarare till framför allt Sartres idéer under 1940-talet). Strofen Nog finns det mål och mening med vår färd - men det är vägen, som är mödan värd, bemöter rakt frågan om mening i tillvaron och ger svaret att det är existensen som sådan som är värdefull. 

Boye själv lever under tiden, hon gifter sig, skriver för den socialistiska studenttidningen Clarté och blir invald i redaktionen, hon utforskar så småningom sin sexualitet. Det senare, insikten om och utlevandet av hennes bisexualitet, sker på allvar först några år senare. 

Det bästa målet, en nattlång rast, ses allmänt symbolisera döden. Hennes upprepade självmordsförsök - var det en dragning till ett avbrott i mörker för att sedan förnyas? Eller sökte hon verkligen på allvar slutet. Framför allt andas dikten frihetslängtan.