Gustav Vasas bibel

Biblia, Thet är: All then Helgha Scrifft, På Swensko(1541)

Det avbildade exemplaret tillhör Göteborgs universitetsbibliotek (Fol. Före 1600. Sv. [1541]) och finns på: https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/Anonym/titlar/BibliaGV/sida/20/faksimil

Gustav Vasa lät översätta Bibeln som ett led i att skilja svenskan från danskan. När Gustav Vasa år 1520 tog makten i Sverige påbörjade han arbetet för ett självständigt och enat Sverige och tre år senare, 1523, utropades Gustav Vasa till kung och Sverige till ett självständigt rike. Dessförinnan hade Sverige ingått i Kalmarunionen med Danmark och Norge (1397-1523). Genom reformationen tog han även kontroll över kyrkan och dess egendom. Gustav Vasas bibel har haft en sådan betydelse för det svenska språket att man brukar sätta en gräns mellan fornsvenskan och nysvenskan vid utgivningen av Nya testamentet år 1526.

Gustav Vasas bibel (förkortat GVB), är den första översättningen av hela Bibeln till svenska. Den utgavs alltså under Gustav Vasas regeringstid och i två omgångar, först år 1541 utgavs hela bibeln. Det är främst 1541 års utgåva, tryckt i Uppsala, som avses med "Gustav Vasas Bibel". Titeln var då egentligen: Biblia, Thet är: All then Helgha Scrifft, På Swensko

Sedan denna ursprungliga översättning till svenska har ytterligare två officiella översättningar skett, år 1917 och år 2000. (Redan 1618 och 1703 gjordes dock officiella revideringar som fick namn efter sittande regent; Gustav II Adolfs bibel (1618) och Karl XII:s bibel (1703). 

I och med den svenska utgivningen kunde var och en läsa sin egen bibel (om man kunde läsa vill säga). Gustav Vasas bibel har haft stor betydelse som likriktare för det svenska språkets utveckling. Till bestående spår i språket hör bokstäverna å, ä och ö samt stavningen av ordet och. 

Nedan finns ett utdrag för jämförelse av svenskan i de respektive utgivningarna från år 1526, 1541 och 2000. 

Från "Thet Nyia Testamentit på Swensko" 1526:
"J haffuen hördt / ath thet är sagt / ögha för ögha / och tand för tand / Men iagh sägher idher / athi skolen ey stå thet onda emoot / vthan är thet så någhor slåår tigh wedh thet höghra kinbenet / så wendt honom och thet andra til / Och om någhor wil gå til retta medh tigh / och tagha tin kiortel j frå tigh / lät honom och haffua kåpona medh / Och om någhor nödhgar tigh ena milo / så gack twå medh honom / Geff honom som aff tigh bedhes / och wendt tigh ey j frå honom / som någhot wil läna aff tigh."^[3]

Från den fullständiga översättningen, 1541:
"J haffuen hördt / at thet är sagdt / Ögha för ögha / Tand för tand. Men iagh sägher idher / at j skolen icke stå thet onda emoot / Vthan är thet så / at någhor slåår tigh widh thet höghra kindbenet / så wendt honom ock thet andra til. Och om någhor wil gå til retta medh tigh / och tagha tin kiortel jfrå tigh / lät honom ock haffua kåpona medh. Och om någhor nödhgar tigh ena milo / så gack twå medh honom. Giff honom som aff tigh bedhes / och wendt tigh icke jfrå honom / som någhot wil läna aff tigh."

Från Bibel 2000:

"Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå då två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig." (Bibel 2000)

(I båda 1500-talsutgåvorna är en förklaring inlagd, om att man inte själv får hämnas en oförrätt, men att överheten får göra det.)